Choko

Historien om en underlig liten valp.

Mic Mac Look Out A Chocolate Cream

Tänk er en lagom stor delikatesspralin med mörk choklad utanpå fylld med härligt ljus nogat och lite vit choklad utanpå som dekoration. Skulle det kunna beskriva färgen på en tibbevalp?

Naturlitvis inte - sådana tibbar finns inte.

Han där uppe som styr över allt ville annorlunda.

Hela denna historia började egentligen med domarkonferensen i Sverige 2008. Det skulle göras ett kompendium med rasklubbens kommentarer till rasstandarden och jag var en av de tre som hade uppdraget att sammanställa det. Åsikterna var många och varje ord fick vägas på guldvåg.

Standarden säger exempelvis att alla färger och färgkombinationer är tillåtna men det finns ett krav – ögonkanterna SKALL vara svarta. Det finns visserligen många andra SKALL i standarden. Men jag som kunnig i färggenetik ville ha kommentaren ” se upp med leverbrun för det är en genetisk omöjlighet med svart pigment till den färgen”.

Oh vad jag ångrar min envishet. Kollegor uppfödare sade att mörkt bruna finns inte och svagt pigmenterade bruna är bara svagt pigmenterade.

Det var då som vår Herre beslöt att lära mig en läxa.

Min söta ljust sobelfärgade Klarissa med sobelföräldrar i kombination med en tricolour hane födde tre valpar - en sobel, en black & tan med vita tecken och så en chokladpralin.

Foton på underverket sändes runt och ingen hade sett en sådan. Kanske var hon dilutiv svart eller?

Vid 5 veckor är hon fortfarande chokladpralin men ingen vet vad som blir när och om hon skiftar färg. Alla vet att tibbar kan födas musgrå för att sedan blomma upp i de mest fantastiska variationer av sobel.

Ve och fasa valparna är 6veckor och de där obligatoriska ”veckans bild ” skulle göras. Eftersom jag inte har fler armar än de jag har, anlitades hjälp i form av Lisbeth, Klarissas fodervärd att hålla i de små under proceduren.Något mer motsträvigt än tre tibbevalpar som bara skulle sitta fint och titta snällt mot kameran har jag aldrig tidigare mött.

Mitt i det hela ropar Lisbeth – Titta Cocco är full av damm uppe på huvudet!- Mycket riktigt, men det var inte damm utan en klart silveraktig kulör i hårbottnen i ett brett band över huvudet mellan öronen. Närmare genomgång av henne gav vid handen att det minsann fanns dammig päls i svansen också.

Tja, där rök hoppet om den mahognybruna valpen. Foton blev tagna av valparna en och en - det var svårt nog att klara av det. Cocco vände baken till, Tim blundade och stackars Chess såg ut som om någon hade slagit henne.

Ännu en vecka gick men dammet syntes lyckligtvis inte breda ut sig. 7 veckor gamla hade dom blivit stora och duktiga – lät sig ställas upp i bästa utställingsstil och tittade till och med på rätt håll utom Tim som skelar så att man inte vet vad han ser på- men söt är han.

Under de här veckorna korresponderade jag flitigt med diverse kollegor om detta med Coccos chokladfärg. Skulle hon bli fortsatt mörk med bra pigment på nos och acceptabel brun färg på ögonen? Åsikterna var lika många som svaren. Hur stor procent liver kommer avkomman att få och så vidare. Själv bekymrar jag mig inte så mycket om de olika teorierna kring genotyp (de gener hunden har) eftersom vi ju inte kan säkert säga mycket om annat än fenotypen (det man kan se).

Jag fick bland annat dokumenterat att det faktiskt registrerats en liver&tan tibbe som såg ut som Cocco. Den kallades Kryddan och föddes 1998. Vid 9 års ålder hade hon lika mycket brunt som en black& tan har svart. Kryddan ställdes aldrig ut och av olika anledningar fick hon heller inga avkommor.

Med goda 40 års uppfödning av hund har jag nog aldrig haft en kull som engagerat mig och så många andra så mycket.

När valparn var 10 veckor såg de alla härliga ut och jag hade bestämt vad jag skulle göra med dem. Nästan med en liten tår i ögat – Tim flyttar till Trelleborg. Cocco reser till kollegor uppfödare i Danmark, som velat ha henne sen hon föddes. Chess blir i huset.